Jag måste få en chans att tacka dig för modet
Tack att jag fick ordet
Kära farfars farfar, lystring!
Jag är din sonsons sonsons syssling
Skulle bli obeskrivligt lycklig
om du ville höra mig

Jag är så lycklig att du fatta’ att
hela Jorden är en dyrbar skatt,
och att du spara’ några kilowatt
Annars hade det var’t helt gonatt

Vad sjyst av dig att sluta gräva upp metaller
trots att ni fick en del kravaller
Ni sluta’ pumpa upp all olja
Ni lämna’ kvar av torsk och kolja
Ni blev till sist hjärtans oroliga
och lämna lite kvar till mej

Men faktum är att det du lämnat oss
har inte heller vi brutit loss
det är ju så att en metall på drift
förr eller senare blir ett gift

Mangan, uran, kvicksilver, koppar, tenn
är inneslutna djupt i Jorden än
Skit i jordskorpans mineral
Fotosyntesen ger oss material

Tack för att du sluta rusa i ditt hetslopp
i stället slöt allt i ett kretslopp
Nu lever vi på solens strålar
Den ger oss mat i våra skålar
Livets mål är inte stålar
men att få va’ en del
i Universums stora spel