Visst är det stort att vandra här
att just nu få finnas till
Att känna på hur benen bär
Att få göra vad man vill
Att fånga in den dag som flyr
fylld med både skratt och knot
Att få ta emot av gåvorna
som getts oss på vårt klot
Men större än allt detta är
vad jag lämnar efter mig
Vad finns det kvar att ärva se’n
när du slutförvarat dig?
När städerna har slitits ut
och när Ölandsbron är skrot
Vad ger vi våra arvingar
som ärver vårt klot?
Vi svävar mellan kosmos’
plus- och minuselektrod
Och mitt i kylan finns en fläkt
av en varm, gudomlig nåd
När ondskan brinner tvivlar vi,
ropar högt på vår pilot
Finns egentligen nå’n som vet vart
vi flyger med vårt klot?
Ja, jordklotet ska snurra än
många millioner varv
För mig blir det nog viktigast
vad vi lämnar kvar i arv
En värld som går att andas i
och där vi fått göra bot?
Vad ger vi våra arvingar
som ärver vårt klot?
