Jag har rest ett helt solvarv
som den förste av människor,
genom evighetsnatten,
Ingen dag, ingen morgon
Inga ljud, inga dofter,
inga kvällar, bara jag
Hur ska nå’n kunna fatta
vad jag upplevt, vad jag sett?
Om alla kunde se vad jag sett!
Om alla kunde förstå vad jag sett!
Ingenting har jag upplevt
som kan mätas mot Jorden
Jag fick se ädelstenen
krympa bort genom rymden
Värmen steg ifrån Jorden
ifrån mänskor som jag känt
Jag försökte att fånga
den blå kulan i min hand
Om alla kunde få se vad jag sett!
Om alla kunde förstå vad jag sett!
O, vad jag längtar att få tyngas ner mot mark!
O, vad jag längtar att få stiga ur min ark!
Men, nu syns Jorden åter
liten, blå sak i rymden
O, så ynklig, så bräcklig
men med allt som jag älskar:
All musik, all historia
alla mänskor; och jag vet
att jag aldrig i livet
blir densamme som jag var
Om alla kunde få se vad jag sett
Om alla kunde förstå vad jag sett
