När jag är riktigt nere
och inget duger till
när kroppen känns som lera
och tankarna står still
då tänker jag tillbaka
och ropar utan skryt:
Jag vann över alla! Vilket flyt!

Trehundra miljoner
stod redo där för start
alla skulle kuta men ingen visste vart
allihopa syskon men ingen likadan
ivriga att snabbt få dra från sta’n

Plötsligt gick signalen.
Nu är det dags att gå!
Jag minns inte ett jota
av vad jag tänkte då.
Där sam vi fram som dårar
i dunkla röda valv
Jag var ensam, jag var vilsen,
jag var halv

För far min var väl detta
ett vanligt vardagsskjut
som dessutom, förmodar jag,
höll på att snabbt ta slut
men för mig var denna
omtumlande, ursinniga dans
början till det här med att jag fanns

Sen kom jag in till mamma
Vilken främmande miljö!
Och pH-värdet sjönk,
så alla skrek: Nu ska vi dö!
Men några av oss hade tur,
fick skydd av lite slem
Vi såg ett hål och kunde simma hem.

Svansen gick som på en ko
en flugig sommardag
och ganska snart såg jag en skymt
utav mitt andra jag

Nu måste jag besegra
de syskon som fanns kvar,
om jag skulle få se
min mor och min far

Så kände jag hur huv’et
kraftigt stötte mot en vägg.
Slank in som ensam vinnare
i ett gigantiskt ägg!

Jag hade vunnit högsta vinsten
i alla världens spel
Jag smalt ihop med kärnan.
Jag var hel!

Så därför när jag deppar
och ingenting är bra
när Sverige spelat uselt,
fått stryk av USA
Då tänker jag tillbaka
på segern och jag minns:
Det är ju faktiskt därför
som jag finns